spanner

Reflektioner över hur illa mitt misstag är

 ¤ Jag kallar honom gubb, alltså gubbe
vilket är i allra högsta grad känsligt
eftersom han är 13 (tretton) år äldre än mig.

¤ Smset är skrivet som om det vore riktat direkt till honom,
jag kan nästan inte ens skylla på att det "skulle vart till min vän"
Vid närmare eftertanke hade det varit ännu mer löjligt:

Antingen tror han att jag inte kan hålla mig ifrån att smsa honom
och tvunget gör det tre minuter efter att vi lagt på.
Eller så tror han att jag inte kan hålla mig ifrån att skriva ett sms
till min väninna - OM honom.
Om man ska se något ljus i mörkret är ju sms till honom 
klart positivare och mindre freaky.

¤ Smset kan tolkas som en uppmaning
att jag inte vill ha någonting med honom att göra mer,
om man inte ser värmen och ironin i det hela.

Det kunde varit värre
Fan vilken lam kommentar för övrigt
men vi säger så, annars somnar jag inte inatt
och kommer aldrig mer våga slå på min telefon.

----

Det är så orättvist att detta händer mig
jag som ganska nyligen kommit ifrån mitt sjuka beteende:

1. Varje gång jag skickade ett sms gjorde jag det
inte alltför hastigt och kikade alltid i "utkorgen"
efteråt för att försäkra mig om att det hamnat rätt

2. Vid åtskilliga tillfällen fick jag en känsla av att
någon mer än den jag pratade med hörde vad jag sa
och var tvungen att ta upp mobilen och se att den
inte hade ringt upp någon av misstag.